Kärt barn har många namn

Datorer som idag i allmänhet kallas persondatorer har inte alltid hetat så.

Från början kallades de framför allt för hobbydatorer.

Det var det som gjorde att Jan Nilsson i Malmö fann det naturligt att 1975 döpa sitt företag till Hobby Data, när han först av alla började syssla med den nya tidens leksaker.

Några år senare tyckte han tydligen inte lika mycket om denna benämning - och det namn han hade valt på sitt företag. En av hans annonser i en datortidskrift 1979 hade överskriften:
"Låt inte namnet avskräcka" - och i texten står det:

"Ty när Hobby Data bildades i april 1975, trodde vi att dessa maskiner i huvudsak skulle användas för hobbybruk. Men redan i slutet av 1976 stod det klart att maskinerna snart skulle mogna till användbarhet inom medicin, forskning, produktion och administrativa områden."

Efter hand kom de allt mer att kallas mikrodatorer - den nya tidning som kom i slutet av 1978 döptes följaktligen till Mikrodatorn.

Dessförinnan hade B G Wennersten (som sedermera blev chefredaktör för tidningen Datavärlden) hunnit skriva en bok i vilken han talade om dem som privatdatorer.
Luxor kallade dem sedan gärna smådatorer i sin marknadsföring.

Scandic Metric talade ofta om dem som kontorsdatorer.

Cornix tyckte att benämningen bordsdatorer var mest talande.

Nordisk Mikrosystem annonserade ibland ut sina TRS 80-datorer som infomater.

När IBM´s PC kom ut på den svenska marknaden 1983, började de mera definitivt att kallas för persondatorer.

Frågan är emellertid om de någon gång hade ett mera fantasifullt namn än i katalogen till datamässan i Malmö i april 1978.
Där fanns de under rubriken:
"Maskiner och apparater för räkning, redovisning och kontroll".